Det kan man kanske fråga sig. Hemma i vår lägenhet i stan har jag allt jag behöver, jag har min invanda säng, jag har mina böcker, och jag har en god arbetsplats, där min dator står med två skärmar och en mycket snabb uppkoppling. Det kan knappast bli bättre. Mat lagar jag enkelt, jag har de redskap jag behöver. På Campingen delar jag toalett med en massa andra, jag har en trång plats vid ett litet bord och en laptop, knepigt tangentbord, och en uppkoppling som är allt annat än stabil. Jag borde ju bara längta hem, men så är det inte. Jag skulle tro att det mesta handlar om friheten. När jag sitter i vår husvagn, jag känner hur solen börjar värma i ryggen, Jag har en helt ny orörd dag framför mig, då känner jag någon form av frihet. Det finns inte en massa måsten, om jag vill läsa i min bok, så gör jag det. Vill jag ta en kopp kaffe i solskenet, så gör jag det. Vill jag ta med kameran och ta en liten kamerasafari, så gör jag det.

Det enda som är inbokat är…

Frukost och lunch/middag med hustrun. Det är de rutiner vi har satt upp. Jag gillar att spendera måltiderna med hustrun, ofta gör vi det även hemma. Men på resan blir det än intensivare, då äter vi även frukost tillsammans. Hemma blir det ofta bara lunchen. Vi går upp olika tider, jag brukar smyga upp vid fyra – fem tiden. Hustrun kommer sällan innan åtta.

Resa tillsammans

Numera åker vi tåg när vi reser i Europa. Tidigare åkte vi bil, men två saker gör att vi har bytt till tåget. Dels kan man notera att jag har kommit upp i åren en del, visserligen inte lastgammal, men ändå. Om några år står det en sjua som första siffra. Jag är inte helt säker på att mina reaktioner är lika bra som för några år sedan. Det andra skälet är att trafiken i Europa blivit betydligt tuffare, även på landsvägarna. Förr var det ju bara i de större städerna där det kunde vara tufft, och vissa trängde sig, så att man ibland satt med hjärtat i halsgropen. Numera inträffar det även på landsbygden. Jag har klarat mig bra i trafiken, jag firar i höst femtio år som körkortsinnehavare. Jag har, vadjag känner till inte orsakat någon trafikolycka, däremot blivit påkörd ganska rejält vid ett tillfälle. Det tycker jag räcker, jag vill inte utsätta mig för flera risker. Jag har inte slutat att köra bil, jag brukar ta bilen när jag veckohandlar, och så när jag drar ut husvagnen från vinterförvaring till vår plats på vår camping, där vi står hela sommaren. På sommaren blir det därför lite mera körande, när vi har 25 kilometer in till Visby. Vi har det mesta kvar där, med läkarbesök och tandläkare och sådant man behöver när man kommer upp i åldern. I övrigt försöker jag låta bilen stå.

Resa tillsammans med tåg

Av ovan förstår du säkert att vi reser med tåg numera, när vi reser i Europa. Det är också en typ av frihet, på samma sätt som campingen. OK, du kan inte kliva av tåget när det rullar, men du kan välja vart du vill åka. Rätt planering, och ett Interrailkort, så kommer du i princip i hela Europa. Jag planerar nu vår höstresa, som jag hoppas blir i Montenegro. Vi har varit i Kroatien många gånger, men vill nu ta ytterligare ett land på Balkan i besittning. Om Kroatien är bra på massor av olika sätt, så räknar jag ändå med att Montenegro är än bättre. Skillnaden består mest i att det är lite varmare längre in p hösten. Men det är mina förutfattade meningar, jag har inte kollat på någon väderapp. När vi körde bil, så var vi några gånger i Albanien, och då kör man genom Montenegro. Vi sa båda att här skulle vi nog kunna tillbringa en eller annan månad. Nu är den tid kommen, då vi planerar för detta äventyr. Vi ska bo vid kusten, så mycket har vi bestämt, men i övrigt, tja, vi får se. Du kan läsa om tågäventyret på vår tågblogg, magazin15.se. När jag skrivit klart, och planerat klart så kommer jag att lägga upp planen på den sidan.